Praktiken

Kooperativt Lärande i praktiken

Ett exempel från praktiken

fritt efter van Vugt (2002)

Föreställ dig ett klassrum – en kateder, en tavla samt bokhyllor längs väggarna. I utrymmet står sex öar, sammansatta av fyra skolbänkar. Vid varje bänk sitter en elev. Framför katedern står en lärare.

Vad kallar vi ord som jobba, cykla och träna?” frågar läraren. Av de 24 eleverna är det 16 som räcker upp handen, de andra försöker att göra sig osynliga. Per räcker upp handen, och eftersom det är ovanligt att Per gör det, får han, efter att alla har fått en kort tid att tänka. ”Substantiv” säger Per. ”Nej, substantiv är namn på saker” svarar läraren. Flera av eleverna vinkar intensivt med armen i luften, ivriga att få lämna rätt svar. Läraren tittar runt i klassen och ser Anna som sitter nära Per. Läraren frågar ”Anna kan du hjälpa Per?” Per skulle helst vilja försvinna när han hör vissa klasskamraters tysta hånskratt.

I den ovanstående beskrivningen har läraren medvetet eller omedvetet försatt eleverna i en konkurrenssituation (med varandra). Många vill ha beröm av läraren – men i denna situation kan det bara bli en som får det. Då Per fick chansen, men lämnade fel svar, möjliggjorde det för de andra eleverna att få en ny chans att få beröm inför hela klassen. När läraren ber Anna att hjälpa Per frågar man sig: vet hon hur hon skall hjälpa Per utan att direkt säga svaret. Kommer han att uppleva det som hjälp? Tycker Anna om att hjälpa Per inför hela klassen? Frågan finns även om de andra eleverna, som också ville svara, känner sig som förlorare nu, eftersom de inte fick någon chans att svara. Kanske de har blivit vana vid detta?

Låt oss modifiera ovanstående situation något. Föreställ dig igen ett klassrum – en kateder, en tavla samt bokhyllor längs väggarna. I utrymmet i mitten står sex öar, sammansatta av fyra skolbänkar. Vid varje bänk sitter en elev. Framför katedern står en lärare. Väggen mittemot tavlan, den som läraren oftast tittar på, används som ”working wall”. Där hänger material som hjälper läraren att välja en av de olika strukturer som finns för att skapa tillfällen att kunna använda Kooperativt Lärande vid inlärningen.

Vad kallar vi ord som jobba, cykla och träna?” frågar läraren.– och tittar på strukturerna på ”working wall” längst bak i klassen och väljer en av dessa: ”Vi använder oss av strukturen ”Talkort”. Detta för att ni skall kunna komma fram till ett gemensamt svar. Tänk på att alla skall kunna svara på vad vi kallar dessa ord och hur ni har kommit fram till detta svar. Tärningen avgör vem som skall svara, kom ihåg det! I dag får ni 4 minuter för denna uppgift. Först har ni en minut att tänka för er själva, sedan säger jag till när ni kan börja diskutera Då får ni tre minuter på er. Sätt igång.

 

Efter Tänktiden överlägger eleverna med varandra i tur och ordning som strukturen Talkort föreskriver. När de tre minuterna har gått, tar läraren fram tärningen och kastar den. Första kastet avgör vilket team som skall börja svara. Eleverna sitter i team på stolar som har fått nummer 1 till 4 (naturligtvis beroende av antal personer i teamet). Det andra kastet avgör vilken av eleverna i detta team som skall svara. Slumpen kan avgöra att Per skall svara, men denna gång har Per tillsammans med teammedlemmarna diskuterat svaret, vet hur de har kommit fram till det och skulle han få problem med att svara kan teammedlemmarna coacha honom fram till svaret. Har Per svarat rätt, även med hjälp av teammedlemmarna, får han inte bara beröm av läraren, utan även av sina kamrater eftersom han har representerat dem.

 

Med detta arbetssätt kan Per känna sig trygg, för han vet att innan han behöver svara kommer han att kunna diskutera med sina teammedlemmar. Han ger svaret som teamet har kommit fram till, vilket gör att han känner sig säker. I fall han skulle ha glömt något finns det någon som kommer att coacha honom, så som alla har lärt sig hjälpa varandra. Tillsammans med sina teammedlemmar har han satt ord på tankegången hur de kommit fram till svaret, han har fått ord att definiera problemet och genom detta har han utvecklat sina kunskaper.